I teveserien Vänner finns ett avsnitt där Pheobe försöker komma på ett sätt att göra goda gärningar helt utan att tjäna något på det själv. Hon inser att det är svårt att inte få något som helst tillbaka. Om inte vänlighet eller uppskattning, så mår man ju själv bra av att göra gott. Som jag minns det var det bästa hon kunde komma på att låta ett bi sticka henne, men det visade sig inte vara en så god gärning eftersom bin dör efter att de stuckit någon.

Vad vi än tycker om Pheobes försök så stämmer det faktiskt att våra motiv till goda gärningar spelar roll. Tror vi att vi kan förtjäna Guds kärlek genom att göra gott? Det finns faktiskt inget du kan göra som får Gud att älska dig mer än vad han redan gör. Och det finns inget ont vi kan göra som får Gud att överge oss. Allt Gud ger oss är gratis.

När vi inser detta stora är det en naturlig konsekvens att vilja ge tillbaka av det som Gud ger. Och det fiffiga med Gud är att Han inte vill ha våra offerritualer eller traditioner, utan Han vill att vi ska göra gott mot andra människor. Inte bara tänka goda tankar, utan omsätta dessa i praktik!

Som Lydia sade i gårdagens predikan: ”Kristen tro handlar inte bara om himlen. Kristen tro handlar om här och nu.” Just do it!

Någon har haft en stressig dag, någon en lat och solig dag. Någon har varit på jobbintervju, en annan har jobbat första dagen på nya jobbet. Och någon har jobbat sin 2891:a dag på gamla jobbet. En helt vanlig dag alltså.

Alla är på väg till samma ställe. En villa i Tullinge. Just i kväll är det pizza på menyn. För att det ska gå snabbt är det köpedeg, och sen komponeras det fritt med påläggen. Salami, fetaost, ruccola, skinka, tomat, kattmat tonfisk, och så vidare.

Rykande heta pizzabitar lassas upp på tallrikarna och sköljs ner med Cola och Sprite Zero. Det pratas, och skojas. Ords betydelse och ursprung googlas. Hur man gör den godaste pizzasåsen avhandlas. Någon läser på efterrättsgodiset om svin-gelatin och konstaterar att det är det som lakritsbåtarna smakar. Nästa gång blir det riktigt hemgjorda efterrätter. Utan svin-gelatin. En riktig mega-kakbuffé.

Utan att någon riktigt vet vart tiden tagit vägen är det dags att åka hem. Alla får plats i den lilla gula bilen som ser till att var och en kommer hem till sig ordentligt.

På vägen hem pekar någon på solnedgången som speglar sig i sjön. En annan sitter och sjunger knasiga sånger.  Och någon åker hem med en skön känsla i magen och hjärtat, och tänker att det är skönt med en smågruppsfamilj.

/Steph

Men om man skulle tycka att kl. 15:00 är alldeles för tidigt för gudstjänst eller om man råkar försova sig en dag och inte hinner till mötet, så är det ingen fara om man droppar in lite senare. Inte för att vi har börjat med kvällsgudstjänster, men man kan hänga med på en pizza, en korvgrillning eller kanske ett bara umgås med schyssta människor efter mötet. Varje söndagskväll ordnas nämligen efterhäng i världsklass. Kanske inte i den vanliga världsklass-bemärkelsen, men i vår bemärkelse är det absolut världsklass att hänga med extraordinärt vanliga människor!

Kom och dela söndagsångesten med Tjugofyrakyrkan!

Ibland märker man inte hur viktigt det är förrän man är med om det motsatta. När någon sätter etikett på dig, berättar hur sådana som du är, lägger ord i din mun. Det skaver och smärtar att inte få vara den man är. Det kan forma dig till oigenkännlighet.

Tjugofyrakyrkan kallar sig en kyrka för de som inte brukar gå till någon kyrka. Att ge plats åt dem som inte har någon plats. Detta är mer än en slogan. Vi vill vara en kyrka som tillåter mer än den förbjuder. Som ger både spelrum och svängrum. Som är upp över öronen förälskad i människor.

Men vart går gränsen undrar den orolige läsaren nu. När blir kärlek oansvar och generositet dumdristighet? Det enda jag vet är att vår egen rädsla och okunskap aldrig får utgöra den gränsen.

Och som av en händelse – på söndag på Femton:nollnoll fortsätter Nicklas Mörling att predika på det utmanande temat generositet. Välkommen!

Men faktum är att det anses vara vår när dygnstemperaturen håller sig mellan 0,1 plusgrader och 9,9 plusgrader under sju dagar i följd. När detta skett så räknar man att våren anlände den första av de sju dagarna. Konstigt att man alltså inte vet förrän i efterhand om det var våren som kom eller inte.

Det är också så att om det efter dessa sju dagar skulle bli kallare igen så är det ändå vår. Våren kan inte försvinna när den väl kommit. Tänk att all kyla och rusk till trots så kan det vara vår! Ingen kan ta ifrån oss detta! Våren är inte stulen. Den är bara lite annorlunda för tillfället.

Jag tänker att det är som det här med glädjen över att Gud finns, bryr sig och älskar mig. Ibland är det svårt att känna det, men man kan lita på att det är sant. För plötsligt bryter solen fram genom de mörka molnen, mjölken räcker precis lagom till kaffet, bussen väntar in dig när du kommer springande och det där stora omöjliga du gått och väntat på sker! Det står i Bibeln att Gud aldrig tar tillbaka sina löften. Lika lite som att våren kan backa in i vinterhålan så kan Gud ångra vad Han sagt!

”Man ska inte äga fler saker än vad man kan få med sig upp i en björk”. Detta tilltalar såväl den absurda sidan hos mig som den minimalistiska.

För visst är det så att vi samlar på oss saker som vi inte behöver, allt från regelrätt skräp till dåliga vanor och trasiga relationer… Ibland måste vi städa upp lite. Fixa saker. Ringa det där samtalet som man borde ringt för länge sedan. Byta ut dåliga vanor mot bättre. Vårstäda livet liksom.

Det finns en stor förebild i vårstädning. Gud. Ja, faktiskt. Han är helt fokuserad på en sak: ditt hjärta. Han vill inte ha allt det onödiga pyntet, fluffet. Han bryr sig bara om det som betyder något. Och i Hans ögon så är det DU.

/Åsa

Magnus avslutade sin predikan med att citera en rappare/poet som heter Jeff Bethke. Länk till ursprungliga klippet hittar du nedanför.

Why I hate religion, but love Jesus

Nästa vecka på Femton:nollnoll har vi ännu ett finbesök i Tjugofyrakyrkan! Då kommer Marcus Ardenfors från Eskilstuna! Yey!

En sak som Andreas sa i sin predikan igår fastnade särskilt hos mig. Han sa: ”Det finns många vägar till Jesus. Men bara en väg till Gud.” Och enligt Bibeln så är det Jesus som är den enda vägen till Gud.

Varje människa som kallar sig kristen har sin berättelse. Jesus är verkligen ingen lätt nöt att knäcka. Vem är han? Vad gjorde han? Vem sa han att han var? Vad betyder allt detta Jesus-pratet för mig? Och framför allt, varför ska jag bry mig?

Det står i Bibeln att Jesus är en stötesten, det vill säga något som man liksom inte kan undgå. Man måste bestämma sig för hur man ska relatera till honom. Nu är stötesten ett lite konstigt ord, men man kanske skulle kunna jämföra det med en snubbeltråd eller en jobbig sten i skon som bara skaver. Det speciella med liknelsen om just stötestenen är dock att denna stötesten kan bli till något bra, stötestenen kan bli en grundsten. Det vill säga det viktigaste man har att bygga sitt fortsatta liv på.

Tycker du detta låter konstigt, skumt eller bara väldigt flummigt? Bra! Kom till Femton:nollnoll på söndag så hjälper vi varandra!

Vintern i Tjugofyrakyrkan avslutas på bästa möjliga sätt med tre begåvade kommunikatörer som gästtalar på Femton:nollnoll de kommande tre söndagarna:

Den 26/2 kommer Andreas Nielsen, Lead pastor i Hillsong church i Stockholm. Med sin fru Lina bygger de en av Skandinaviens snabbast växande kyrkor med flera gudstjänster på Nalen varje söndag.

Den 4/11 gästas vi av Magnus Persson från United som tillsammans med Gunilla och med bas i Malmö leder ett växande nätverk av nyplanterade församlingar över hela världen.

Den 11/3 kommer Marcus Ardenfors från Eskilstuna. Han har många års erfarenhet som pastor och är pappa till många viktiga satsningar i svensk kristenhet. Dessutom är han mentor i Sveriges bästa handbollslag Guif.

Vi vill verkligen uppmuntra dig att komma till kyrkan dessa söndagar även om du aldrig besökt oss tidigare. Ta med dig en vän och upplev dessa unika tillfällen i Tjugofyrakyrkan vintern 2012!

Vi ses!
/Nicklas