Ständigt och allt

Tjugofyrakyrkans vision består av en rad punkter. För att undvika att dessa punkter bara blir text på en skärm tänkte jag skriva lite om vad de kan gör för skillnad i livet som kallas vardagen. Det här handlar om en av dessa punkter.

Tjugofyrakyrkan, kyrkan som alltid är kyrka. En dygnet-runt-kyrka som fungerar genom personlig vänskap där människor delar livet med varandra. Hur ser det ut egentligen? Vi vet ju alla att vi människor inte kan vara vakna 24 timmar om dygnet och kan personlig vänskap verkligen fortsätta vara personlig även i större mått?

Det är svåra frågor och för att göra det lite lättare att få svar tänkte jag citera en mening ur Bibeln. Boken Apostlagärningarna i Nya Testamentet berättar om de första kyrkorna (eller församlingarna) och hur de betedde sig gentemot varandra, Gud och samhället. Den 44:e versen i andra kapitlet:

Och alla de troende var ständigt tillsammans och delade allt med varandra.

De var alltså ständigt tillsammans och delade allt med varandra. Ständigt och allt, de två orden gör all skillnad i världen. Vi lever i ett väldigt annorlunda samhälle jämfört med det för 2000 år sedan, så hur axlar vi detta föredömliga levnadssätt 2010?

Det här med att ständigt vara tillsammans kan kännas som ett högt berg att bestiga. Men i takt med att vi är mer och mer stressade och jagar minuter i alla lägen följer tekniken med oss och bidrar med hjälpmedel. Tack vare telefon, SMS, Facebook, Twitter, MySpace och bloggar kopplas vår vardag ihop med andra människor på ett snabbt och enkelt sätt. Det går alltid att höra hur dagen har varit för våra vänner, vad de tyckte om sin lunch och, tro det eller ej, var de köpte sin tröja.

Tack vare all denna teknik är vi ständigt tillsammans och det är faktiskt något vi ska vara glada för. De dagar då det sociala livet via till exempel Facebook känns stelt och opersonligt behöver vi påminna oss om att texten du läser på skärmen faktiskt har fötts som en tanke i ett människohuvud. Den tanken fördes sedan över via människohänder och bara för att ettor och nollor sköter sista delen i den här händelsekedjan betyder inte det att den text du läser är opersonlig.

Självklart är umgänge öga mot öga att föredra, men mellan dessa tillfällen ska vi inte skämmas för att hålla oss uppdaterade och sammankopplade via teknikens under.

Sedan har vi det här med att dela allt med varandra. Här handlar det om att våga blotta bitar av sig själv, låta omgivningen hurra över glädjeämnen och stötta under svåra tider. Är du glad och stolt över ditt nya jobb/lägenhet/partner, ja men ropa ut det över kullarna då! Det är okej om du bara vill använda versaler.

Vi ska inte bara umgås mycket utan också lära oss att dela med oss av varandra. Märk väl att jag inte menar att vi ska dela allt med alla, så är det naturligtvis inte tänkt. Men vi mår alla bra av att sänka garden och vara öppna med varandra.

Det här är några steg mot den drömmen vi i Tjugofyrakyrkan vill uppnå. Drömmen om kyrkan som alltid är kyrka, kyrkan som lever på relationer mellan människor. Kyrkan som främjar tillståndet vi alla mår bäst av att oftast vara i, nämligen tillsammans.

/Viktor Viklund

3 thoughts on “Ständigt och allt

Comments are closed.