I Jönköping

Har spenderat några dagar i Jönköping på en konferens för ledare från massor av kyrkor i södra Sverige. Jag kom hit dagen innan konferensen började för att tillsammans med några andra pastorer planera Nyhemsveckan som är en ännu större konferens. Den som händer i Juni varje år med en bra bit över 10 000 besökare. Men det planeringsmötet tog bara ett par timmar så kvällen var ledig för ett par timmar i Relaxavdelningen på hotellet och trevliga samtal med vänner från andra städer. Riktigt schysst faktiskt!

Torsdagen innehöll flera olika sessioner där olika pastorer delade med sig av sina erfarenheter av växande församlingar. Som internationell gäst har den här konferensen en kille med det grymma namnet Chilly Chilton från Detroit. En kille som startar kyrkor och älskar ishockey. Sounds like me ha? När han kom ner i sin Red Wings hoodie var jag ju helt enkelt tvungen att snacka en stund med honom.

I övrigt var gårdagkvällen en höjdpunkt där pastorer mötte ungdomspastorer i en prestigefylld innebandymatch till förmån för församlingsplantering. Självklart vann vi på straffar efter kvittering med 3 sekunder kvar av matchen. (Jag lägger andra straffen 1 minut in i klippet).

Innan det var dags att sova hann jag träffa Jennifer, en av mina gamla ungdomar som studerar här nere. Det var sjukt kul och det är alltid lika inspirerande att se hur unga människor växer i sin tro och mognar som människor! Jag gillar verkligen att jobba med unga människor och jag vill alltid göra det!

Nu sitter jag på hotellrummet i Jönköping och har  just förberett mig för ett ungdomsevent i Avesta där jag ska predika ikväll. Jag ser fram emot att träffa Stefan Kindevåg som är ungdomspastor där och jag har förväntan på att Gud ska göra nya saker i många unga människors liv ikväll.

Nu ska jag checka ut och gå på ett intressant seminarium om församlingsplantering innan jag styr norrut de 35 milen till kvällens party… Did I tell you that I’m livin the dream?

/Nicklas

Wayne's Coffee

Imorgon söndag har vi den stora glädjen att fixa ett enkelt och riktigt schysst caféhäng på Wayne´s coffee i Flemingsberg. Mellan kl 15 och 17 fyller vi hela stället med sköna människor och banala, viktiga, trevliga, intressanta, roliga, givande, seriösa eller oseriösa konversationer för att lära känna nya människor och skaffa en schysst söndagseftermiddag. DU är välkommen och alla dina vänner likaså. Ni hittar dit genom att ta pendeltåget till Flemingsbergs station och gå upp i stationsbyggnaden. Framme!

PS. När du ändå är ute och surfar kan du gå med i Facebook-gruppen för södra Stockholms skönaste hak

Winter

Det slutar verkligen aldrig att snöa! Jag kan inte minnas att det varit så här mycket vinter och kyla sen jag var liten. Och inte ens det kan man lita på eftersom man lätt uppfattar allting som dubbelt så mycket när man är liten.

För berget man klättrade uppför när man var liten var egentligen bara en stor kulle när man såg den 20 år senare. Backen man kastade sig utför med snowracern var inte så brant när man besökte den som vuxen, osv. Det är tur att det finns statistik för vissa saker så man verkligen vet hur det var. Januari har faktiskt inte haft så låga temperaturer på 180 år i Stockholm.

De flesta verkar vara trötta på vintern men jag är fortfarande ganska lycklig över det vintriga. Det enda dåliga är när de inte hinner ploga vägarna men det kan man leva med. Om du väntar på någon slags poäng med detta blogginlägg får du nog fortsätta vänta, för det finns ingen. =)

Jag kan dock berätta att det är -15 grader i Tullinge ikväll och helgen har bjudit på 25 cm nysnö.

God jul!

/Nicklas

Gud hjälp mig

De flesta människor har höga ideal. Man vill mycket, längtar efter mycket och försöker göra det man tycker är rätt. Det kan ju handla om motion, umgås med vänner, studera, fixa saker hemma och att hjälpa andra.
Jag är nog inte ensam om att känna att jag inte når upp till de höga idealen. Det tror jag nämligen alla känner. Jag hoppas nästan det, annars är risken stor att man blir självgod och helt enkelt inte ser sina egna brister. Det får vi nog tänka på lite till mans.

Men det allra viktigaste är vad vi gör av den där känslan att inte räcka till, att inte lyckas. Antingen låter vi skam eller besvikelse och i värsta fall uppgivenhet drabba oss. Det har ju aldrig hjälpt någon. Skulle man fråga någon livscoach typ Peter Nilsson från Mammas nya kille i P3, skulle han säkert säga att vi ska rycka upp oss och sluta lipa.

Det tror jag räcker långt vissa gånger men i längden tar också den energin slut och man kommer liksom till slutet av sig själv. Det är i de stunderna jag blir så sjukt tacksam över att Gud inte bara är en önskedröm, utan faktiskt ställer sin motivation och inspiration till förfogande. Jag blir påmind om att jag trots mina brister är villkorslöst älskad bortom mina prestationer och kan hämta kraft från honom för vilken ingenting är omöjligt.

Be Gud om kraft och liv när du är trött. Be Gud och människor om förlåtelse när du gjort fel. Be Gud om insikt och nya perspektiv när allt går bra. Han är alltid på din sida!

/Nicklas