Bästa brunchen!

Idag hade jag och mina chicas i kyrkan en klädbrunch hemma hos Lina, svägerska och kyrkchica. En sådan går till som så att man drar ihop ett gäng med vänner och deras vänner, man tar med kläder som man inte riktigt längre trivs med, märker upp vad man vill ha för dem och så går man igenom varandras medhavda grejer, plockar på sig andras grejer och blir av med sina egna, förhoppningsvis. Ekonomisk och miljösmart shopping!

Och så äter man sig mätt på brunch. Lite för mätt. Vi hade en sjukt lyxigt brunch – yoghurt, bagels, scones, amerikanska pannkakor, bacon, frukt, juice, kladdkaka, semmeltårta.. Burp.

Idag kom vänner och deras vänner, och tillsammans var vi runt 15 personer. Folk kom med eller utan bytar-kläder, själv eller med en kompis, man kunde komma lite när man ville och man kunde om man ville (som jag) mest stå i köket för att hänga och prata. Jag hade som ambition att mest bli av med saker men kom iallafall hem med ett riktigt schysst halsband som man kan spana in här.

Precis så här vill vi att det ska vara, lätt att bara vara med varandra. Det var ingen gudstjänst den här gången, men det var människor som träffades, knöt kontakter, lärde känna nya människor och framförallt bara hade det trevligt och bjöd in andra i sina liv. Lätt ett sjukt bra sätt att spendera några timmar en lördag på! Så prestationslöst och öppet.

Vi kommer fortsätta att dra ihop häng av slag som dessa, så även om du bittert missade det här så kommer det fler tillfällen. Och bästa sättet att hålla koll på dem är att börja prenumerera på Tjugofyrakyrkans nyhetsbrev. Fyll i dina uppgifter till höger här på sidan!

Och dessutom – vi brukar lägga ut vad vi gör här, på Facebook och rätt ofta på min egen blogg. Om du tycker att det låter kul men tänker att ingen bjudit in dig personligen – häng på ändå! Alla är verkligen välkomna, alltid.   

/Lydia

Insamlat

På några dagar har Tjugofyrakyrkan lyckats samla in över 7 000 kr till de jordbävningsdrabbade människorna på Haiti. De pengarna vidarebefordras nu till Läkarmissionen så att de snabbt kan göra nytta på plats.

Tack alla som varit med och gett. Vi fortsätter att be för Haiti.

/Nicklas

Haiti behöver dig

Ingen har undgått att se och höra vad som hände i Haiti förra veckan. Sexsiffriga dödstal och miljoner människor som varken har vatten, mat eller mediciner. Det är allas vår enkla skyldighet att göra vad vi kan för att mildra de redan ogreppbara konsekvenserna av denna förödande naturkatastrof. Oskyldiga människor, älskade människor, ovärderliga människor, skapade till Guds avbild.

Världen är orättvis och kaotisk, speciellt för Haiti just nu där ondskan tar varje tillfälle att förvärra saken. Kriminella gäng drar runt i städerna och plundrar det lilla som någon kan tänkas ha kvar. Vem vet hur du och jag skulle agera i en sådan situation; det är i vilket fall helt sjukt och hemskt!

Vår vision innebär att vara kärleksfulla och generösa, och utan att göra skillnad på människor göra skillnad i samhället. Tjugofyrakyrkan samlar just nu in pengar för att dra sitt strå till stacken.

Vill du vara med?

Sätt in valfri summa denna vecka på Tjugofyrakyrkans bankgiro 390-0149 och märk inbetalningen Haiti. Du kan också skänka pengarna direkt till Läkarmissionen här.

Vi kommer nämligen vidareförmedla varenda krona till Läkarmissionen, en etablerad kristen hjälporganisation med 90-konto som har bra kanaler in till de som snabbt behöver hjälpen på plats. Alla kan göra något!

/Nicklas

Gud hjälp mig

De flesta människor har höga ideal. Man vill mycket, längtar efter mycket och försöker göra det man tycker är rätt. Det kan ju handla om motion, umgås med vänner, studera, fixa saker hemma och att hjälpa andra.
Jag är nog inte ensam om att känna att jag inte når upp till de höga idealen. Det tror jag nämligen alla känner. Jag hoppas nästan det, annars är risken stor att man blir självgod och helt enkelt inte ser sina egna brister. Det får vi nog tänka på lite till mans.

Men det allra viktigaste är vad vi gör av den där känslan att inte räcka till, att inte lyckas. Antingen låter vi skam eller besvikelse och i värsta fall uppgivenhet drabba oss. Det har ju aldrig hjälpt någon. Skulle man fråga någon livscoach typ Peter Nilsson från Mammas nya kille i P3, skulle han säkert säga att vi ska rycka upp oss och sluta lipa.

Det tror jag räcker långt vissa gånger men i längden tar också den energin slut och man kommer liksom till slutet av sig själv. Det är i de stunderna jag blir så sjukt tacksam över att Gud inte bara är en önskedröm, utan faktiskt ställer sin motivation och inspiration till förfogande. Jag blir påmind om att jag trots mina brister är villkorslöst älskad bortom mina prestationer och kan hämta kraft från honom för vilken ingenting är omöjligt.

Be Gud om kraft och liv när du är trött. Be Gud och människor om förlåtelse när du gjort fel. Be Gud om insikt och nya perspektiv när allt går bra. Han är alltid på din sida!

/Nicklas